I december stundar ett jubileum som nog ytterst få tänker högtidlighålla: Det är femtio år sedan Kalle Ankas näbb systematiskt började opererades om av redaktionen på Gutenberghus. Det kom framförallt att drabba repriserade Barksserier i Kalle Anka & C:o (och de motsvarande norska och danska utgåvorna så klart) under 1968 och 1969 – men allra först skedde det i Walt Disney’s Serier nr 12, som utkom i december 1967.

Jul i Pengalösa, ett av Carl Barks främsta verk, inleder WDS 12/67. Här är serien dock kortad hela 9 sidor, bland annat för att utelämna alla bilder av den sociala misären i Pengalösa.

För att få ihop till 32 sidor inlaga behövdes därmed en backup-story. Valet föll på 1o-sidorsserien från KA 1/54 (senare kallad Aldrig mer bli häftig eller arg), som i sin tur fick kortas en sida för att sidantalet skulle stämma.
Vad som var mest påfallande med den här allra första svenska repriseringen av en klassisk, tiosidig Barkshistoria var dock utseendet på Kalles näbb. I merparten av rutorna hade dess spets fått ett helt nytt utseende:



Något som är lite underligt är att de minst lika långa näbbarna i numrets huvudserie lämnades orörda:
Efter WDS 12/67 följde sedan två år av liknande ingrepp i Kalle Anka & C:o. Jag tror aldrig att jag har fått någon fullständig förklaring till varför det här gjordes – och då har jag ändå 25 års läsande av ankistisk facklitteratur att stödja mig mot. Den gängse uppfattningen är, såvitt jag vet, att redaktionen ville att Kalle även i repriserna skulle se ut som i de samtida serierna.
Det var så klart ett helknasigt tilltag, och resultatet blev en lång rad repriser där Kalle och de andra vuxna ankorna inte ser riktigt kloka ut. De äldsta serierna var dessutom ofta kalkerade – kanske för att man inte längre hade kvar originalen, utan fick återskapa dem från tryckta tidningar. Och då kunde det se ut som i KA 10/68 och 44/69, för att nämna två av de värsta exemplen:


Med seriernas andra omtryckning i albumserien Kalle Ankas Bästisar ordnade det mesta upp sig. Men historierna Skryter bäst som skryter sist, Ett ekonomiskt eko och En tusensköna till den sköna behöll sina näbbkortningar även här (alla tre finns i KAB nr 3 från 1975).



De återtrycktes sedan i samma form i Kalle Anka & C:o under 1985–87, och det kom att dröja ända till utgivningen av Carl Barks samlade verk innan de två sistnämnda åter fanns på svenska i oförvanskad form.
Näbbkortningen var en del av ett hos redaktionen nytt förhållningssätt gentemot materialet till tidningarna, något som börjar märkas under just 1967. Ditintills hade man sedan starten 1948 publicerat serierna i enlighet med originalen; ingrepp som att ändra i teckningar eller att plocka bort vissa sekvenser skedde nästan enbart när det var absolut nödvändigt.
Men under 1967–68 blir klippen och ändringarna fler. Och från andra halvan av 1969 och ungefär tio år framåt tycks inga amerikanska eller italienska serier gå säkra för saxen och tippexet.

Genom redaktionens ingrepp blev många serier under den här tiden avsevärt sämre än vad de var från början – och stundtals ganska underliga, både utseende- och storymässigt. Jag tänker återkomma med närmare examinationer av några av dem som hade förtjänat ett bättre öde.



