På 50- och 60-talet hade de italienska Disneytecknarna inga problem med att referera till kärnvapen – eller att låta allehanda vapen, medeltida som moderna, ta plats i serierutorna.
Den skandinaviska redaktionen hade en mer försiktig hållning. De allra ”farligaste” italienska serierna valde man att inte publicera alls – som Paperino e la fine del mondo (Kalle Anka och jordens undergång) från 1961:
Titelbilden till Paperino e la fine del mondo i Topolino 302 från 1961. Serien är skriven och tecknad av Luciano Bottaro.Kalle, Jocke och farbror Joakim är strandsatta på en öde ö, då radion meddelar att ett tredje världskrig brutit ut ”… och kriget har medfört flera atombombsexplosioner: explosionerna har redan utplånat halva världen!””Molnen från de många nukleära explosionerna täcker hela jorden …” ”… Radioaktivitetens utbredning är oerhörd och ofattbar …” Farbror Joakim: ”Jag får aldrig se mina pengar igen!” Kalle: ”Jag får aldrig se Knatte, Fnatte och Tjatte igen!” Radion: ”Världens undergång är nära …” ”Det här är de sista sekunderna i mänsklighetens liv …” (Det visar sig så klart senare att det hela var en teaterpjäs, men det är ganska obehagligt ändå.)
Andra serier klarade sig med lite redigering för att bli redo för de skandinaviska läsarna, som Farbror Joakim tar skydd i Kalle Ankas Pocket nr 2 (1968).
I historiens kanske mest kusliga koincidens mellan ankserie och samtida världspolitiska händelser gavs denna historia ursprungligen ut bara två dagar innan Kubakrisen utbröt i oktober 1962.
Från Topolino 359 (via reprisen i I Grandi Classici Disney 226). Tecknare är även här Bottaro, efter manus av Gian Giacomo Dalmasso. Även för italienska läsare, som vid denna tid hunnit härdas av mer tio års inhemska Disneyserier, måste denna sekvens ha känts en aning magstark när ett verkligt kärnvapenkrig mellan Sovjet och USA tycktes nära förestående. Nyhetsuppläsaren säger: ”Mina damer och herrar, vad ni ser på skärmen är ’svampen’ som skapades då superultramega-bomben ’Gamma’ detonerade …””… kapabel att på 6 minuter, 35 sekunder och 9 hundradelar förgöra minst 7 650 943 ankor!” Nyhetsuppläsaren tillägger att bomben exploderat på en okänd plats, men att tittarna uppmanas hålla sig borta från denna plats.
Och så här ser det ut i vår version:
Alla svampformade explosioner har försvunnit ur tv-rutan, och av bomben som var kapabel att ta livet av 7,6 miljoner ankor har det blivit ett illaluktande dammoln som man kan ”bli sjuk av”.
Eftersom vi ändå var i Kalle Ankas Pocket nr 1 förra gången, och eftersom jag har originalversionen av den här serien, får den också ett inlägg.
Precis som 99.999 ordböcker är Ett vackert skärp åt farbror Joakim tecknad av Giovan Battista Carpi, det fattas två sidor även här, och det handlar återigen om en hopskarvning av två avsnitt från Topolino. Detta gjordes redan i förlagan till KAP 1 – I Classici di Walt Disney nr 23 från 1966.
Så här börjar det i Kalle Ankas Pocket nr 1 …… men i Topolino 330 (1962) såg det ut så här. En trevlig titelsida med snygg titeltextning, där vi kastas rakt in i handlingen. (Bilden är från repriseringen i I Grandi Classici Disney 245.)De två första rutorna på denna nästföljande sida användes till titeln. Därmed försvann knattarnas tillbakablick – vilket passade bättre med ramberättelsen.
Ramberättelsen i KAP 1 är för övrigt också av Carpi. Eftersom den leda in till ”Ett vackert skärp” finns här en teckning som är nästan exakt densamma som i serien, fast tecknad fyra år senare. Carpi utvecklades en hel del på de åren!
Carpis ”Sovande anka i skottkärra” i 1962 respektive 1966 års tappning.
Den andra försvunna sidan då? Jo, det är andra avsnittets förstasida – så gott som standard att avlägsna när två avsnitt blir ett i pocketarna. Så här ser den ut:
Från Topolino 331, via I Grandi Classici 245.
Sedan fattas även första rutan på följande sida:
Originalversionen …… och vår svenska publicering.
Det var allt. Inga större förluster här, med andra ord. Framöver kommer vi titta på pocketserier som råkade betydligt värre ut på vägen till våra svenska tidningsställ.
De första sju numren av Kalle Ankas Pocket följer i stort sett sina italienska förlagor från samlingsserien I Classici di Walt Disney. När något är bortklippt eller omtecknat är det med andra ord gjort redan hos redaktionen på Mondadori.
Den vanligaste anledningen till att något har ändrats är de många fall då man skarvat ihop en serie på två avsnitt i Topolino till en sammanhängande historia. Då har ofta en sida resumé från del 2 tagits bort, eller så har man låtit någon (oftast Guiseppe Perego) teckna några nya rutor som brygga mellan avsnitten.
Hopskarvning medelst kortning har skett i serien Farbror Joakim och hans 99.999 ordböcker (manus av Guido Martina, teckningar av Giovan Battista Carpi) i Kalle Ankas Pocket nr 1. Här säger dock Inducks att det fattas ytterligare en sida. Vi går därmed tillbaka till originalpubliceringen i Topolino 148–149 (1956) och jämför.
Sista rutan på sidan 100 i Kalle Ankas Pocket nr 1. Kalle och knattarna förs till immigrantkontrollen …… och innan ruta 1 på nästföljande sida känns det ju som att det fattas något.
Vad saknas? Jo, först avslöjandet att ankorna i själva verket är vita:
Från Topolino 148. Knattarnas kommentar i översta rutan: ”Åhh! Och så säger de att det är vattenbrist i Afrika!” Ruta 3 här saknas också i vår version.Och sedan fattas allt utom ruta 2 på den här sidan. Jag översätter fritt dialogen i ruta 3–5: Infödingen: ”Hos Carimbaromba anses lögnen vara ett mycket allvarligt brott! Förbered er på det värsta!” Ankorna: ”Kvack! Ni tänker väl inte hugga av oss huvudena!” ”Eller händerna!” ”Eller fötterna!” Infödingen: ”Nej, nej! Vi är civiliserade och hugger varken av huvuden, händer eller fötter!” Kalle: ”Tack gode gud!” Infödingen: ”På lögnare hugger vi bara av tungan!”
Och så här ser första sidan i andra avsnittet ut i original:
Från Topolino 149. Kalle säger på italienska att de är fria amerikanska medborgare, på svenska har det blivit ”fria samhällsmedborgare” (se ovan).
Sedan saknas det inget mer, åtminstone inte vad jag kunnat upptäcka. Jag misstänkte att knattarna i sista rutan var omtecknade i vår pocket (och i I Classici), men rutan ser likadan ut i Topolino:
På typiskt italienskt 50-talsmanér får Kalle sin skuld reglerad enligt kontraktet, till farbror Joakims oförställda belåtenhet. Denna ruta ser likadan ut i KAP 1.
Nyupplagan från 1991 var mitt första möte med Kalle Ankas Pocket nr 1 (som gavs ut första gången 1968). Då var jag elva år, hade läst pocketar i åtminstone fyra år, och letat efter förstanumret varhelst begagnade serietidningar fanns att tillgå.
Och så en dag dök den bara upp på den lokala bensinmacken:
Kalle Ankas Pocket nr 1, först utgiven i juni 1968.
Redan innan jag fått av skyddsplasten (som alla pocketar var packade i dåförtiden), hade jag läst texten under titeln:
Jag tyckte det var fint att den där lilla texten fått följa med från 1968 års original. En ren reklamformulering, tänkte jag, som skulle locka läsare till denna nya publikation som hade mindre format, avsevärt fler sidor än någon annan Disneyutgåva dittills i Sverige – och serier som inte liknade de i den vanliga veckotidningen.
Men efter att på senare år återvänt till de tidigaste numren av Kalle Ankas Pocket och, inte minst med hjälp av Inducks, upptäckt hur otroligt mycket som klippts, censurerats och skrivits om jämfört med de italienska originalen, är jag rätt säker på att förhållandet är det omvända. Det är en varningstext.
”Tuffare än vanligt” – det vill säga: det här är inte den farbror Joakim du känner. Om du har svårt att fördra hans allmänna otrevlighet och orättvisa behandling av brorsöner och anställda i Kalle Anka & C:o, ja, då ska du nog inte läsa den här pocketen.
Från ”Farbror Joakim och hans 99.999 ordböcker”. Kalle får alltså 50 kronor för att hitta ett fel i en av titelns ordböcker (värt tusen kronor); något som kommer att ta honom 479 år. Manus av Guido Martina, teckningar av Giovan Battista Carpi.
Och så begreppet ”pang-pocket” där i mitten. Vad som verkar vara en tidstypisk reklamslogan är i själva verket en hint om den stora mängden vapen och våld som förekommer. Inte bara i nummer ett förstås, utan i de flesta äldre italienska serier.
Tre scener ur ”Farbror Joakim och guldfrossarna från världsrymden”. Manus av Osvaldo Pavese, teckningar av Giulio Chierchini.
Allmänheten var därmed varnad: De italienska Disneykreatörerna var på fri fot i Sverige. Och med undantag av några få ingrepp klarade sig faktiskt de första åtta utgåvorna av Kalle Ankas Pocket nästan helt undan saxen. Från och med nummer 9 blir det annorlunda – och det ska titta vi närmare på någon dag snart.
