Nu i november är det 70 år sedan Kalle Anka för första gången sammanfördes med Piff och Puff, i kortfilmen som kort och gott hette Chip an’ Dale.
Regissören Jack Hannah hade kommit med idén, och det skulle visa sig att han hittat en ytterst framgångsrik kombination. I flera år kom ekorrarna att bli Kalles oftast använda motståndare på bio.
Redan innan Chip an’ Dale, som alltså hade premiär 1947, hade ekorrbröderna varit med i två filmer med Pluto, Private Pluto (1943) och Squatter’s Rights (1946) – men Kalle Anka var förstås deras perfekta antagonist. Från att tidigare ha varit identiska tvillingar får de i Chip an’ Dale dessutom varsin personlighet och en del särskiljande anletsdrag.
Chip an’ Dale fick en Oscarsnominering 1947, men har aldrig varit någon av mina favoriter. Tempot är rätt slött, storyn känns rutinmässig och produktionen som helhet nästan lite lågbudget. Väsentligt bättre blev det i uppföljaren Three for Breakfast (1948), där Piff och Puffs personligheter och möjligheter utforskas och utvecklas rejält, och där berättelsen är full av detaljer och finesser som bildade ramverk för många följande episoder.
Chip an’ Dale, ursprungligen distribuerad av RKO Radio Pictures, fick sina för- och eftertexter utbytta när filmen senare nysläpptes av Buena Vista. Bara titelbilden behölls från originalet:
På senare år har Disney försökt återställa många av de förtexter som gått förlorade genom årtionden av nyreleaser. En god tanke, förstås. Problemet är bara Disney själva inte längre har kvar originalen, varken som negativ eller kopior. Alltså måste förtexterna återskapas på något sätt.
Tyvärr sker detta oftast med minimal ansträngning. Man lånar huvud och logotypbild (”A Walt Disney Donald Duck” etc) från någon helt annan film som har kvar sina originalförtexter, och tar sedan återstående del/delar från nyreleasen.
Det innebär att de ”restaurerade” förtexterna i många fall innehåller helt knasiga årtal, felaktigt eller inget MPAA-nummer – och credits från nysläppet. Rörigt? Ja, och utseendemässigt rätt skevt för den som har lite koll på hur det egentligen borde se ut.
Den version av Chip an’ Dale som finns på Kalle Ankas julfavoriter (dvd och Blu-ray) från 2012 är ett bra exempel på hur det kan se ut efter en nutida restaurering:
Jag har dock originalversionen av Chip an’ Dale på 16mm, en Technicolor-print med blå kant (och därför gjord före 1952). Det betyder att vi nu kan göra några intressanta jämförelser (ja, om man nu tycker sånt här är intressant överhuvudtaget, jag gör det i alla fall):
Hm. Blev då inget rätt i restaureringen? Jo, Kalles huvud är den rätta, gamla varianten och titelbilden är original (fast det var den ju även i Buena Vista-releasen).
Nåväl. Här är hela de ursprungliga för- och eftertexterna, som det såg ut när biopubliken fick uppleva det allra första mötet mellan anka och ekorrar den 28 november 1947: