Vi dröjer oss kvar i november 1937 ett litet tag. Några veckor efter att The Old Mill haft premiär släppte Disney en annan kortfilm, förvisso inte lika påkostad eller konstnärligt imponerande, men ändå betydelsefull: Pluto’s Quin-Puplets.
Pluto’s Quin-Puplets var starten på Plutos egen filmserie, som kom att bestå av 42 ytterligare kortfilmer innan den lades ner 1951. (Storyn inspirerades troligtvis av ”the Dionne quintuplets”, födda 1934 och världens första femlingar att överleva spädbarnsåldern. Vid tiden för kortfilmens tillkomst hade de blivit en turistattraktion i sitt hemland Kanada.)
Handlingen följer en tämligen rak linje: Fifi sätter Pluto att vakta deras fem valpar medan hon jagar efter charkhandlarens korvar. Det hela går naturligtvis inte särskilt bra, och når sin kulmen när Pluto oavsiktligt blir full på hembränd whisky. Animationen är snygg, men i sin helhet känns filmen rätt mycket som standard för tiden.
Men nu blir det lite mer spännande. Jag har en enda kortfilm på 35mm-film, och det är den här. Kanten på filmremsan säger ”Technicolor Nitrate”, vilket betyder dels att den är tillverkad före 1952, dels att den inte ska tas med på solsemestern. Och det första vi ser i bild är:
Ett helt unikt Pluto-huvud. Vadå unikt, tänker du som kan dina Disneyförtexter utan och innan. Det ser väl ut som i originalversionen av Pluto’s Playmate? Nej, titta närmare på ögonen:
Exakt när ögonen fick denna något valhänta makeover (när man väl lagt märke till det sticker de svarta linjerna ganska markant ut från resten av huvudet), ja, det vet jag inte. Det gjordes två andra Pluto-filmer mellan de ovan nämnda, och de (Bone Trouble och Pantry Pirate) tycks sedan länge enbart existera med nyare förtexter.
Ytterligare en liten detalj skiljer de båda huvudena åt – en lätt justering och ifyllnad av hakpartiet:
Under 1942 rätades huvudet sedan upp, och i fyra år framåt inleddes varje ny Pluto-film så här:
Trots ingreppen verkade man på studion inte helt nöjda. Och ja, det är lite svårt att sätta fingret på det, men jag har alltid tyckt att det här huvudet ser lite underligt ut. Nåväl, oavsett anledning gjorde man 1946 eller 1947 om designen totalt:
Därmed är vi framme vid dagens Buena Vista-version av Pluto’s Quin-Puplets, där för- och eftertexter ser ut så här:
Men originalet då? Jo, eftersom det inte verkar finnas något företag i Sverige som sysslar med digitalisering av nitratfilm, fotograferade jag av ett antal rutor i början och slutet av filmremsan med hjälp av lupp och ljusbord. På så vis kunde jag sedan sätta ihop denna rekonstruktion:
https://www.youtube.com/watch?v=y9-hWTNlzfs
Huvudet som vi tittat på ovan är det mest unika med de här RKO-förtexterna. ”Pluto the Pup”-loggan som följer därpå är nästan identisk med den nya versionen – men jag gissar att det var dess mindre variant i eftertexten man utgick från vid uppdateringen, eftersom bokstäverna matchar ännu bättre där. Titelbilden är exakt densamma, helt enkelt eftersom de nya förtexterna slutar med en skarvning mot den.
Och där slutar min lilla utläggning om Plutos olika huvuden. Jag tänker att det här är nog den typ av nörderi som gör sig allra bäst i just bloggform – superintressant för ett fåtal människor (åtminstone för mig själv) och totalt obegripligt för de flesta andra.
